Livsyogans framväxt i Sverige!
Av Tomas Frankell
Livsyogans rötter går tillbaka till början av åttiotalet och ett litet vegetariskt Café jag drev intill Odenplan i Stockholm. Bland bananpajer och örttheer föreläste namn som Johannes Wretman, Annika Langlé, Louise Minerva och Annastina Vrethammar om människans obegränsade möjligheter.
Hösten 1982 fick jag ett telefonsamtal som skulle förändra mitt liv. En yogi från Danmark ringde och undrade om jag var intresserad av att arrangera ett föredrag med hans mästare. Yogins något svulstiga presentation av denne mästare gjorde att jag inledningsvis ställde mig tveksam. Det blev helt enkelt lite för mycket hallelulja över det hela.
Efter min inledande tveksamhet tackade jag trots allt ja. Detta till synes obetydliga medgivande skulle få följdverkningar inte bara för mig, utan för många andra i Sverige.
Första mötet
Vid utsatt tid för föredraget satt ett trettiotal gäster och väntade i cafélokalen. Eftersom ingen Yogi dök upp blev jag tvungen att bjuda på bananpaj. Med bland åhörarna fanns min gode vän Derk Loeks som inför åsynen av Yogi Bhajans namn i programbladet utbrustit: "It´s not possible, if he comes it's a real blessing". Den välsignelsen verkade dock utebli och irritationen över tidsoptimistiska andliga mästare tilltog för varje minut som gick. Til sist, en halvtimme försenad, svepte fyra taxibilar upp framför entrén. Ur bilarna skred ett hov av vitklädda människor med turbaner och slöjor. Under det att publiken med tappade hakor följde varje steg intog hovet Café Vega. Fårskinnsfällar lades ut på allmogesoffan, stolar rättades till och allt förbereddes, men för vem...? När blickarna vändes mot ingången stod en kung i dörröppningen. En majestätisk, lång, kraftfull man, med en spira i handen. Det här luktade sektvarning lång väg.
Yogi Bhajan på Café
Yogi Bhajan satte sig till rätta på allmogesoffan. När mina ögon mötte hans gick en stöt genom kroppen. Med vakna ögon pejlade han på ett levande och intelligent sätt kvällens åhörare. Känslan var tydlig: den här mannen hade full koll.
När han började tala tror jag få förstod någonting alls. Med stark indisk brytning berättade han om, kundalinyogan och dess medföljande filosofi. Med i publiken, denna kväll, fanns även alla föredragshållares utmaning. Det var en pratglad dam som brukade ta över de mer osäkra föredraghållarnas kvällar. Efter bara några minuter satte hon igång med en monolog vilket medförde att folk började sucka tungt...Yogi Bhajan lyssnade en liten stund, tog sedan upp sin hand och sade:" They havent paid to listen to you, please sit down". Efter denna tydliga markering om vem som var boss denna afton satt hon tystresten av kvällen, snäll som en liten skolfröken.
Det märkligaste för mig var dock att jag föll i gråt. Det hade inget att göra med orden han sade. Föredraget var som sagt svårt att hänga med i. Det handlade istället om något djupare, något som skedde i mitt hjärta. En djup känsla av att ha kommit hem infann sig. Hur var detta möjligt? Var känslan på något sätt länkad till denna man från en främmande kultur?

När Yogi Bhajan lämnade Cafe Vega tittade han på mig och sade:"You should work as a kundaliniyoga-teacher. It will help you to become neutral and it will bring you to a certain leve1." Jag förstod inte vad han menade men tanken om att bli neutral föreföll vanvettigt tråkig. Neutral blir man väl i kistan eller...? Att dessa ord skulle bli vägledande i min undervisning många år senare kanske är lite av ödets ironi.
Undervisningen startar
Mitt första kundalini yogapass höll jag på en strand i sydspanien 1986 tillsammans med Doris Ankarberg. Vi hade tagit med oss ett tjugotal entusiaster till Nerja, en pärla vi upptäckt på sydkusten. Varje morgon släpade jag ned våra trötta medverkande till stranden. Vi flexade våra ryggar, sträckte upp benen rakt mot himlen och joggade runt bland de små fiskebåtarna ropandes mantrat : Har, Har, Har, från naveltrakten. De spanska fiskarna hade sett mycket i sina dagar men vad var detta? Då och då kom försynta frågor från deltagarna: är detta verkligen nyttigt? Som nyfrälst pastor ropade jag bestämt tillbaka, -Håll ut, 3 minuter kvar. Kom igenom motståndet...
Cafe Pan templet på åttiotalet
När nittiotalet inleddes hade yogan blivit en god vän. Jag hade kommit förbi tron på att självdisciplin innebar nya "krav och måsten". Istället hade yogan blivit min kärleksstund på morgonen. Att konkret återskapa balans genom andning, rörelse och meditation. En form av migrän jag plågats av regelbundet gav vika. Det var ett bevis för mig att yogan hade djupare effekter än jag kunde ha anat. Det infann sig stunder då hela mitt väsen plötsligt fylldes av en hänryckning. Jag tycker om ordet salighet. I dessa stunder var allt helt och nytt, det behövdes inget mer.
Yogi Bhajan fortsatte att besöka Sverige regelbundet. Vid ett tillfälle hade jag samlat de tongivande namnen inom personlig utveckling på Cafe Pan. Där fanns Doris Ankarberg, Tai Ji läraren Thomas Heinemann och många andra. Yogi Bhajan kallade fram Doris och bad henne tona in sig till honom klärvoajant. Det var deras första möte och jag var nyfiken på vad hon skulle se. Hon slöt sina ögon:"Jag ser en stark ryggkanal, alldeles fylld av energi. Jag ser utvecklade bichakras i händerna..."Den korta sessionen avslutades med att han föll fram mot henne, tog tag i hennes händer och utropade: "You are beautiful."
Hinder och utmaningar
All andlighet innefattar två sidor. Den ena erbjuder oss möjligheter till växande och mognad i gemenskap. Den andra sidan är fylld av egofrestelser. Yogi Bhajan var i mina ögon en vis och klok medmänniska. Dock varken en Gud eller upplyst. Jag har överhuvudtaget oerhört svårt att relatera till begreppet upplyst. Vad är det? Varför har vissa lärare behov av att kalla sig det? Yogi Bhajan föll inte för den frestelsen trots att många av hans lärjungar ägnade sig åt orgier i dyrkan. Istället sade han: jag är endast en vanlig människa som givits några droppar vatten, det är min plikt att ge dem vidare".
Jag kommer alltid att respektera honom för detta. Samtidigt såg jag att organisationen runt honom hade mindre attraktiva sidor. Här fanns tankar om utvaldhet och tron att de var speciella för mänsklighetens framtid. Gammal skåpmat som luktar illa och ständigt serveras i nya förpackningar till de med dåligt självförtroende.
Vid ett tillfälle var en av hans kvinnliga lärjungar inbjuden till Sverige från Kanada. Under sin vistelse försökte hon övertyga mig om det rätta med att konvertera till rörelsen. Hon menade sig ha telepatisk kontakt med Yogi Bhajan och att han, via henne, meddelat detta! Här kom m.a.o meddelanden live via satellit... Jag blev ärligt talat djupt bestört av hennes arrogans. Efter en natt av förvirring bad jag att få tala med henne dagen efter. Vrede kan ibland vara mycket konstruktivt.
Tyvärr är det inte helt ovanligt att människor säger sig företräda ärkeänglar, stora andar eller mästare i syfte att manipulera andra. Hon bad slutligen om ursäkt men först efter att jag frågat Yogi Bhajan om han stod bakom detta utfall av andlig hybris.
Yogalärarutbildningen
I mitten av nittiotalet exploderade intresset för yoga, qigong och tai-ji i Sverige och västvärlden. Kvällstidningarna tävlade om att berätta om den nya trenden. Det som en gång hade associerats med "flumm" var plötsligt helt rätt. Ramarna för vad vi anser vara flumm förflyttas ständigt.

Den allra första lärarutbildningen på Deva center 1994.
Det var dags att starta upp Sveriges första kundaliniyogalärarutbildning. Yogi Bhajan hade givit mig sin välsignelse men hur gör man? Jag började studera yogisk kunskap överallt där den gick att finna. Inte allt kändes helt fräscht.
Gammal kunskap behöver inte nödvändigtvis vara vis bara för att den sägs vara flera tusen år gammal. Personligen ställer jag varken upp på att ett visst kön är mer intuitivt än det andra eller att en specifik färg vidgar auran eller hur män och kvinnor skall bete sig för att skapa kemi. Vi lever i en tid där utmaningen, som jag ser det, är att lyfta fram vår egen unika personlighet.
Nya vägar
Sista gången jag mötte min gamle lärare var symboliskt nog i den Helige Franciskus stad Assisi, NordItalien. Yogi Bhajan gav en kurs kallad Masters Touch för lärare och hans undervisning var briljant. Här upplevde jag återigen ett ögonblick som alltid kommer att leva i mitt hjärta. Ett ögonblick av djup andlig enhet - lärjungen och mästaren.
Vid en frågestund tog jag tillfället i akt att fråga honom om de tankar som vuxit fram inom mig under de senaste åren: behöver inte yogan förändras i mötet med vår egen kultur och integreras på ett sätt som gör den tillgänglig för än fler? Hans svar gav mig visshet om att jag behövde följa min egen vägledning. Kort därefter skrev jag ett avskedsbrev till honom. Hans kommentar: "It was worse than being shot in my heart" Jag kände dock ingen skuld, beslutet var förankrat. I hjärtat finns ingen separation mellan oss.
Livsyogan finner sin form
Livsyoga är namnet på denna nya yogagren. Här använder vi inte bara österländska mantras utan sjunger musik från många andliga traditioner. Idag har redan ett stort antal Livsyogalärare blivit internationellt certifierade. Min förhoppning är att dessa skall bli en positiv kraft i samhället under åren som kommer. Att de kan erbjuda kraftfulla verktyg som hjälper människor mitt uppe i vardagen att hantera stress och det tilltagande informationsflödet. En yogalärares djupaste uppgift är att stödja andra att lita till sin egen inre auktoritet. Vi kommer behöva intuitionen som vägvisare då trygghet och strukturer rasar omkring oss. Eller som Yogi Bhajan sade vid ett möte:
"The time for Gurus is over. The only way to save the world, is to get the ordinary person on the street to meditate".
Well , we are working on it!