|
|||||||
|
Sommar i yogans tecken ...
Stockholm 2 juli
Tillbaka från yogautbildning på Växthuset, väddö. Det är märkligt hur kalendern fylls med aktivitet utan att man själv känner sig riktigt delaktig. Nu är ju sanningen den att jag är helt och fullt delaktig i vad jag säger ja till och mitt arbete är en stor del av mitt liv. I gamla tider brukade man ofta tala om att ha ett "kall". Till exempel var min farmors arbete som sjuksköterska inte ett vanligt jobb utan ett kall. Det ordet tror jag egentligen handlar om själens budskap till oss. Ett kall är något som känns rätt i både kropp och själ. Det är något som gör att man kan ta sig igenom både utmaningar och svårigheter eftersom man brinner för det man gör. För mig är arbetet som lärare i personlig utveckling och yoga långt mer än ett jobb. Det är något som fyller mitt liv med innehåll och mening. Det har funnits perioder i livet då jag funderat på att bli skådespelare eller sångare men det var inte detta liv...next maybe. Att har ett arbete som ständigt förändras och är kreativt ser jag som en blessing. På fredag drar jag till Väddö igen för en skön yogavecka. Gruppen som kommer tror jag är styrd av djupare lagar än egot. Vi som skall samlas och växa tillsammans har kanske bestämt oss för detta på ett helt annat plan än "tid och rum. Enjoy denna sommar, mina källor säger att hösten kommer blir spännande och utmanande för oss alla.
OBS! Läs mer om spännande nyinsatt Indienresa här nedan! Adress: Allhelgonagatan 5, T - skanstull
Gamla kröniketexter....
Stockholm 21 juni
Om man vill fundera kring tankens kraft är det bara att titta på rykten. Jag ser det som värderande tankebilder som flyttar runt mellan oss. Vårt ego älskar att höra rykten om andra. Samtidigt finns det en oerhörd kraft i vad vi accepterar som sanningar om våra medmänniskor. Ett rykte kan i princip förstöra en annan människas liv. Det är också oändligt svårt att försvara sig mot dessa tanke-attacker. När de väl planterat sig i någons sinne sitter de ofta kvar, även om bevisföringen är svag. Tänkte på detta när jag nyligen talade med en kille på Wäxthuset i Norrtälje. Plötsligt berättade han att jag inte tyckte om Ashtanga yoga - han hade hört det av någon..Jag frågade honom vem denna någon var, det mindes han inte "bekants, bekant". Det var ingen större sak men det gav mig en tankeställare....rykten kan verkligen snurra runt snabbt och få fäste. Så där har vi alla ett ansvar för vilka "tankeformer" vi sprider vidare om andra. Slutligen är alla rykten osanna eftersom dess undertext innebär ett dömande av personen. Numera håller jag mig rätt lugn kring rykten. Ibland har jag dock ringt upp någon som jag vet sagt lögner. Konfronterat personen och frågat varför han eller hon inte talar med mig direkt. Rykten är ju en rätt feg form av kommunikation. Andra gånger tror jag det är rätt att bara låta dom ebba ut av sig själv....Framförallt är det en tankeställare för mig själv när jag frestas att lyssna på rykten om folk. Jag vill ogärna ge mitt ego alltför mycket socker att smaska på. P.s Bara för informationes skull. Jag har aldrig testat Ashtanga yoga men är helt övertygad om att det är en utmärkt yogaform.
!6 juni Märkligt att vi har så svårt att släppa taget om saker och ting i livet. Ibland biter vi oss fast som pittbullsterriers i gamla mönster och materia. Men ibland behöver vi våga kasta oss ut, förlora fotfästet och kontrollen för en stund. Det kan handla om att våga ta beslut om att lämna ett dött jobb eller en död relation. Eller våga kasta dom där gamla grejerna som håller kvar energin från det förflutna. Om det blir en regnig midsommar kommer jag ge mycket tid till att kasta grejer och gammalt skräp som hindrar mer än hjälper. Men viktigare än yttre ting är förståss att släppa taget om gamla tankemönster och våga lita till livets röster inom oss. Som du säkert märkt är jag mycket inne på att lyssna till intuitionen just nu. Det är ett aktuellt ämne idag, imorgon och i en allt mer föränderlig värld framöver...Stanna till lyssna, den talar högre än vi ofta tror. Vill också passa på att önska dig en skön midsommar. Tänk på att många sitter ensamma under dessa högtider, en hälsning eller ett telefonsamtal kan värma skönt i själen.
Stockholm 9 juni
Kanske är tillit det viktigaste vi kan odla i vår tid av snabba förändringar. Samtidigt är det en stor utmaning eftersom nästan allt i samhället handlar om dess motsats. Vi är tränade att lita till yttre auktoriteter liksom att ha trygghet i det materiella. Att börja leva tillitsfullt från hjärtat kräver kontinuerligt övande. För mig handlar det om att i varje beslut vända mig inåt och "känna" om det bottnar, stämmer. Tillit handlar ju myckete om känslor men något djupare än det emotionella. När vi känner in mot vårt hjärta lyssnar vi egentligen till den stora bilden. Vi blir lyhörda för vår del i det stora mönstret som utgör det vi kallar ett kollektivt medvetande. Det underbara med att öva tillit är att vi samtidigt affirmerar vår djupare identitet - vi säger till oss själva "jag är älskad". Den som tycker illa om sig själv frågar sällan inåt. Denna morgon såg jag att Humanisterna dragit igång en stor reklamkampanj i tunnelbanan som går ut på att ingen Gud existerar. Till viss del håller jag med, våra föreställningar kring Gud är "man-made". Men samtidigt är Gud oändligt mycket närmare oss än vi tror. Eller som en Kurs i Mirakler så vackert uttrycker det "det finns ingen plats där du slutar och Gud börjar". Vi lever i Gud och Gud lever i oss. Så trots allt som sker, gläds åt dagen!
27 maj Folk frågar mig ofta kring detta med livsmening. Tror jag att det finns någon djupare eller att vi har någon speciell uppgift i livet. Egentligen tror jag det finns ett enkelt svar på den frågan: medkänsla. Det mesta har mening när vi utför det med medkänsla. Jag tror vi lägger alltför mycket fokus på form, vad det är vi gör... Istället borde vi mer fråga oss vad som motiverar vårt agerande. Medkänslan är en oerhörd kraft till förändring och helande i världen. Jag brukar kalla det att se den stora bilden istället för den lilla. Den lilla bilden är när vi agerar ur egots själviskhet i tron att vi är smarta. Men det verkligt smarta är att se den stora bilden när vi bestämmer oss för att göra något meningsfullt i livet. Den stora bilden för mig är att förrsöka se ett större kärleksfullt perspektiv i det jag vill lägga min energi på. Jag gör det inte för att känna mig andlig utan för att livet blir både mer spännande och glädjefullt. När vi agerar från medkänslas större bild av livet är vi intonade till det universella medvetandet. Medkänslan ser jag som ett kärleksfullt öga in i den fysiska verkligheten. Den vill allas bästa, det är det som är vackert med hjärtas seende
Livsglädje - 20 maj 2009 mer och mer i livet uppskattar jag känslan av lust inför livet. Den är ju på inget sätt självklar. Ständigt möter jag människor som kämpar med att finna eller behålla en grundläggande livsglädje. För mig är begreppet livsgläjde något som går djupare än skiftande känslor. Det är även något som går bortom ord som kul, roligt eller spännande. Livsglädje tycks istället ha att göra med vår kontakt med själsdimensionen. Denna eviga aspekten av vårt jag, det är därifrån jag tror all verklig livsglädje utgår ifrån. Ofta ser jag som mitt enda mål med alla dessa utbildningar och kurser att stödja mig själv och andra att inte tappa bort den. För visst är det enkelt att vi dras ut ur vårt eget centrum genom livets händelser. Vi börjar leva i periferin av oss själva. I denna tid tror jag det finns en stor gemensam utmaning. Gör allt det du kan för att bibehålla livsglädjen. Därigenom blir du en liten lampa som lyser i krisernas Sverige och som inte låter sig dras ned själsligen av allt det som sker. Jag tror denna nivån av djupare glädje inför livet inte utmanas av andras negativitet. Den behöver varken försvaras eller pådyvlas andra. Istället brinner den av en eld som inte utgår ifrån världen men blir tydlig i den....Ljuset i vårt hjärta kan ingen ta ifrån oss om vi inte själva tillåter det....Det är en underbar, utmanande, rolig, svår och fantastisk tid att leva i...allt på en gång Tomas
6 maj Vi betraktar så självklart den här planeten som vår ägodel. På samma sätt tror vi oss kunna äga vår personliga mark. Men det är ju inget av detta vi verkligen har eller äger. Där hade verkligen indianerna rätt i sin livssyn, det är till låns under ett kort ögonblick av evigheten. Mina tankar kring vår orealistiska självbild sattes i blixtebelysning när jag såg TV programmen om vargarna som sändes nyligen. Dessa intressanta och fascinerande medresenärer på planeten. Vi tycks självklart känna det som att vi har all rätt och dom har ingen. Jag tror att trots allt missbruk av djur och natur vi ser omkring oss är ett skifte i synsätt är på gång. Mer och mer kommer vi börja se naturen som ett tempel. En form av kyrka som ger oss andlig kraft och visar oss de skaparkrafter som ständigt förnyar sig. Det är så lätt att ta naturens oerhörda kreatvitet och intelligens som självklart. Men det är ju verkligen ett pågående under... När jag för många år sedan läste om Findhorns trädgårdar fick jag denna känsla av gudomliga krafter i lekfullt skapande. Eileen Caddy som var en av detta nyandliga centras grundare menade sig kommunicera med Devorna. Intelligenser i naturen som manifesterar sig genom alla de växter vi ser omkring oss. För mig kändes det varken främmande eller märkligt. Visst finns det medvetenhet bakom allt vi upplever i denna värld. Det är däför vi kan kalla det gudomligt....NU drar jag iväg till Spanien en vecka för att möta alla mina kära vänner därnere. Har börjat längta efter dom... Ut och rasta hjärta och kropp! Så har vi då alla återuppstått. När vi på djupet börjar inse att himmel och helvete är inre tillstånd blir livet intressantare. Det handlar, tror jag, om att lyssna till själens signaler när det är dags för bearbetning. Oro, stress och skuld ser jag som själens signalsystem till oss. Den ber oss varva ned, komma till ro och ge tid för integration. Det finns inget verkligt bearbetande utan själen. Det är först i kontakt med själsnivån våra upplevelser ges mening. Annars snurrar vi bara runt i gamla mönster och får rätt i det vi redan tror om livet. Tanken att allt har en mening håller jag därför inte med om. Det mesta som sker i våra liv är helt meningslöst eftersom vi inte lär något av det. Men som sagt, ger vi tid till verkligt bearbetande kan även det mest smärtsamma vi varit med om ges mening. Det finns många exempel på människor som varit igenom ofattabara lidanden men sedan använt erfarenheterna till att hjälpa andra. Tyvärr finns det fler som går igenom både bra och dåliga saker som dör själsligen. Deras egon tar hand om upplevelsen och stäker tidigare trossystem.
6 april Så var det äntligen dags för Indien! Under alla år har jag svarat nej på frågan om jag vill besöka Indien. Märkligt nog har jag aldrig känt mig dragen till detta brokiga land. Som gammal yogi kan man ju fundera på varför. Men saker och ting kan lyckligtvis ändras snabbt. Min kära vän Sreejtih, Devas populäre Ayurveda terapeut, har plötsligt fått mig intresserad av att se detta fascinerande land som innefattar så mycket... Påsken handlar om korsfästelse och upståndelse. Vad som behöver korsfästas mer än något annat är våra trötta ideer om oss själva. Hur länge skall vi fortsätta tro på att vi inte duger, är värdelösa och därigenom nedvärdera oss själva? Är det inte dags att återuppstå i den kärlek vi alla är skapade till? Er kurs i Mirakler menar att Jesus genom Korsfästelsen ville visa ett exempel på vad försoning innebär. Man kunde ta hans liv utan att han försökte hämnas eller slå tillbaka. Hans ord: "Förlåt dem för de vet icke vad de gör" är berörande och stora i alla avseenden. Uppståndelsen djupaste budskap handlar om att döden aldrig berör vår själ. Önskar dig en livfull och skön helg.
5 mars Ett paragdim innebär ett fullständigt skifte i hur vi ser på oss själva och omvärlden. Det är ungefär som när vi började inse att jorden var rund och inte platt. Vi håller på och vaknar upp till insikten att vi är odödligt medvetande, eviga väsen på resa i tid och rum. Årtal som 2011 nämns i olika sammanhang. Personligen har jag svårt att tro på någon plötsligt massupplysning ett visst årtal. Jag tror däremot att det sker en intensifiering och utveckling på en kollektivt omedveten nivå. Där hjärtan vaknar tänds ett ljus som påverkar andra.
1 mars Mars känns som en aktivitetsmånad. Kanske har det med dess gamla grekiska krigarstaruts att göra. Nu till helgen börjar ett nytt gäng Livsyogalärare sin resa...På något märkligt sätt har min känsla för denna utbildning fördjupats med åren. Ser det som ett både andligt och kroppsligt äventyr. Dels gess människor en verktygslåda att växa med under åren framöver. Samtidigt får man möjlighet att pröva och ompröva tankar kring livet och anledningen till att vi är här. Det är oerhört spännande. Bara detta att till exempel utforska sin relation till viljan under en månad. Hur använder vi denna aspekt av medvetandet i vardagen? Egentligen borde alla människor ges möjlighet att under ett år resa i sig själva. Det skapar en underbar gemenskap och närhet. Nu är jag tillbaka från ett hett Thailand. Det var mitt första besök i detta intressanta land. Kändes som att jag bara såg en mycket liten del av vad det har att erbjuda. Glllar inte helt känslan av att befinna mig på ett reservat för rika västerlänningar. Bakom vårt flotta hotell fanns baracker och mäniskor som uppenbart kämpade med sin existens varje dag....Samtidigt är de beroende av turismen. Svår ekvation att få ihop....Men jag är tillbaka med ny kraft och energi. Känns som en spännande vår... Krisrapporterna fortsätter och vi måste tänka om....jag tror på att en ny solidaritetstanke kommer växa fram. Vi blir tvugna att se bortom vår egna egobehov...en för alla - alla för en. Framförallt tror jag alla som har möjlighet att hjälpa till i värnandet om planeten kan göra ett verklig insats. Både världsnaturfonden och greenpeace gör ett jättebra jobb. Vårluft och friska idéer Tomas 22 februari Sakta glider jag fram bland koraller och fascinerande fiskar... Naturens oerhörda kreativiet blir tydlig när man ser alla dessa färger och former... Plötsligt känner jag att någon biter mig i benet! Haj hinner jag tänka innan cyklopet stirrar på en lite ensam blåturkos fisk som troligen undrade om denna mäkliga val smakade gott.. Funderar kring denna nya värld som träder fram, alla mixas till en rätt skön soppa. Kulturer, folk, musik, mat och trossystem. Kommer något gott ur detta? Det jag ar helt overtygad om... ju mer människor lär kanna varandra över gränserna desto mer kreativitet frigörs. Imorgon blir det dyk med tuber och förhoppningsvis får jag se mer av havens märkliga djur och former... tillbaka i stan på söndag den 28 febru
12 februari 2009
Det talas oerhört mycket om kriser just nu. Självklart finns det något vackert med att finnas där för andra, men aldrig på bekostnad av sin egen lycka. Det skapar endast bitterhet i slutändan. Så det som tycktes vara en katastrof har blivit till en process av ifrågasättande av hennes liv. Nu är det dags för Thailand ett par veckor. Har aldrig varit där förut så det blir spännande. Vi har också lagt in en ny skön yogahelg den 21 -22 mars med mig, Boel och ayurvediska massören Sreejith. Kolla vår föredrags och kurskalender för mer information. Och tilll sist....se till att inte dras ned för mycket av alla rapporter om kriser...hur var det Jesus sade: Lev i världen men inte av den...!
Sköt om dig i februarivintern Tomas Frankell
4 februari Pengar, pengar, pengar... Pengar kan ju verkligen ge oss både frihet och oberoende i världen. Det är med andra ord svårt att lossas som att det inte betyder något. Samtidigt tror jag den verkliga utmaningen för oss som har medel är att våga ge vidare. Jag försöker i allt jag gör vara så generös jag kan, utan att vara dum/naiv. Det gäller att ge vidare med kloka ögon. En kurs i Mirakler talar om att givande och emottagande är ett och detsamma. Det är med andra ord inte finare att vara givaren. Det är lika mycket värt att ta emot som att ge. Det viktigaste för mig är dock insikten att pengar är ett medel. Bakom detta kan gömma sig både rädsla och kärlek. När kärleken får styra hur vi använder pengarna kan jag omöjligen tro att vi kan uppleva brist.
27 januari
Behöver vi skämmas för att vi mår dåligt? Ibland finns det ett krav, inte minst i nyandliga kretsar, att man skall må bra och ta ansvar för sitt liv. Det är gott så, men detta förhållningssätt har en baksida. Det kan lätt leda till hurtfriska klyschor att ta tag i sitt liv när någon mår dåligt. Som sämst övergår det i ett förakt i stil med "jaha varför har du skapat den där sjukdomen da?" Det är ett av egots allra mest fula ansikten. Ingen av oss skall behöva skämmas för att vi mår dåligt eller för att vi inte finner vägen ut ur vårt lidanden. Det finns troligen många komplicerade anledningar till att vissa själar tycks ha en tuffare livsresa än andra. Men att finnas där för sina vänner genom ljus och mörker tror jag är något av de finaste vi kan göra för varandra. I glädje och förtröstan
21 januari Hur mycket psykologi ligger det egentligen inte bakom alla skeenden i denna värld. Tänker på all den optimism och framtidstro tronskiftet i USA just nu frambringar. Om vi alla kan inse att det inte handar om att någon annan skall fixa till problemen vi står inför kan denna våg av tro skapa mycket goda frukter. Om vi däremot, som oftast sker, tror att politiker eliten eller Obama själv skall ordna upp alla problem är det uppplagt för stora besvikelser. Jag har precis varit i Göteborg fem dagar och hållt kurs och föredrag. Känner varje gång hur viktigt det är att vi inspirerar och llyfter varandras inre. Uppgivenhet är troligen människans farligaste tillstånd. Den är långt mer destruktiv än ilska och frustration. Uppgivenhet innebär att all den kraft och energi som människan äger har låst in sig i ett mörkt hörn. Bakom uppgivnehetens attityd byggs hat och hämndbehovet sakta upp. Endera äter detta upp personen inifrån eller så kanaliseras den på fel sätt mot omvärlden. Mina glädjetårar de senaste dagarna över att få en ny president handlar med andra ord egentligen rätt lite om Obama som person mer om vad han står för. Någon som är mer human och mindre svart vitt i sitt tänkande än den gamle Bush. Få kommer sakna den mannen. Önskar dig goda förändringar och mycket energi!
19 januari Nu börjar terminsklasserna sakta dra igång. Min önskan är att möta det nya året frimodigt och med öppna sinnen. Inte låta mig påverkas för mycket av vad media eller andra säger om den tid vi lever i. Jag tror det är oerhört lätt att dras med i det mentala klimat som skapas av de rapporter som ges. När alla pratar åt samma håll går vi åt samma håll. Media rapporterar egentligen mest om konsekvenserna av klaschande egon. Dagens tragiska dramer som utspelas när människor skall hämnas kränkta känslor. Vi ser det överallt omkring oss - på mikro och makronivå. Min kära vän Annika Langlé berättade, över en kopp kaffe, att detta år handlar om gräsrötterna. Det är nu vi skall inse vilken betydelse vi har för det stora. Just där vi befinner oss i livet kan vi betyda något för den förändring som behöver ske. Denna värld är kanske här redan. Jag tror det var Kristus i våra gamla Bibel som sade: Himmelriket är redan här, det är ni som inte kan se det". Dags att vakna upp med andra ord. P.s befinner mig i Göteborg mellan den 15 och 20 januari. Läs mer om programmet längre ned på sidan till vänster.
Nu när ett nytt år närmar sig blir behovet av att smälta det vi varit med om allt starkare. Jag tycker mycket om alla de meditationer och cermonier som görs kring nyåret för att hedra ett gammalt år och välkomna det nya. Det gör det lättare för oss att se med inspirerade ögon på allt det som ett gammalt år inneburit. Personligen finns det bara en sak som är riktig viktigt för mig under året som kommer. Det är att göra vad jag kan för att stanna i spirit. OM jag lyckas göra det känns det som att livets flöde finns där. Det verkar som att vår kontakt med spirit skapar en form av magnetism i vår energi. Vi drar till oss möjligheter eller kanske är det så enkelt att vi lättare ser dem när vi är fylla med själens kraft. Det nya året vill jag också skall bli gemenskapens år. När vi möts skapas den kraftfulla inspiration som gör vår väg genom livet lite lättare. Jag tror inte på utveckling i ensamhet, vi behöver varandra. Både för att lyfta varandra när vi behöver hjälp och stöd men också för att spegla i det som är oförsonat. Till sist bland mina önskningar inför ett nytt år vill jag skratta mycket. Någonting som jag tycker alla dessa andliga skrifter ofta saknar är just humorn. En Gud eller ande utan skratt och förmåga till distans är ett himmelrike jag inte vill besöka. Ofta tycker jag just detta kännetecknar religiositetens mest skrämmande uttryck, bristen på självdistans och därigenom en förmåga att känna sig kränkt av allt och alla. Ett stort ego med andra ord....men detta med kränkthet återkommer jag gärna till på nya året. P.s Den 29 har jag Yoga inför ett nytt år och den 31 december leder jag traditionell Nyårsmeditation. Genom ljus och mörker Mörket lägger sig tidigt runt huvudstadens tinnar och torn just nu. Redan vid 15 snåret märker jag hur himlen börjar vrida ned den stora lampans ljus. Desto viktigare blir alla mänskliga lyktor som tänds och lyser upp natten. Nu menar jag inte bara adventsstakar och julstjärnor.
Hur vi än klarar eller inte klarar Julens alla möjligheter och utmaningar hoppas jag att du liksom jag övar försoning. Ju mer vänlighet och icke dömande vi släpper in i vårt eget medvetande desto mer av detta kan vi förmedla till dem omkring oss. Kristus, vars födelse vi firar, var en förebild. Han visade genom exempel vad det innebär att möta kränkningar med icke våld. Jag tror Kristus var en vaken människa som mindes sin djupaste identitet. Du och jag kanske gör det ibland och julen ger oss möjlighet att fortsätta öva...så ser jag på den annalkande högtiden men även denna dag.
|
|
